heddasofia

Tidigt 29:e oktober:

00.02

Mitt rum är fullt av rökdoft och av någon anledning gillar jag det. Det kan låta
lustigt och till och med lite äckligt, men jag har alltid dragits till saker som är smutsigt
och lite trasigt. Jag stickar, lyssnar på låten duett av kent och funderar på att skriva ett
sådant där riktigt brev med frimärken.




Men isåfall måste jag skriva något riktigt fint.

00.41

Jag och pappa sitter och grillar marsmellows. Pappa är lite berusad och berättar om anekdoter
ifrån sin usa-luff 85. Även om många delar låter väldigt jobbiga, så får jag en otrolig lust att göra
något liknande själv. Trots att tiden är förändrad. Pappa pratar också om politik som får min framtidstro
att minska. Jag berättar om känslor som jag i vanliga fall håller inom mig. Av någon anledning har jag
mycket lättare att öppna mig för folk som är lite berusade, eftersom det känns som om de inte granskar mig
lika kritiskt då. Patetiskt, jag vet.

Senare tar jag ner min häst affish, och ersätter den med gamla vykort. Några har jag köpt second hand, och
några är hämtade ur pappas minnes kista.

En annan kväll:

Izabelle kommer lite halvt oplanerat hem till mig. Vi är hemma hos mig ett tag, men när mamma gått och lagt
sig smyger vi ut i kylan för att ta en promenad. Halvvägs stannar vi för att ta några bilder. Eftersom jag inte fotograferat på ett tag, börjar jag med att experimentera litegrann:





Sen tar vi fina bilder på oss. (Fotograferat ifrån självutlösare, Izanelles kamera. Jag står för redigeringen)

(förlåt för cp-poser)

27:e November:

Allt ska bli så komplicerat jämt. Jag och Izabelle planerar att se på bio och bjuder med Stina m.m. Det slutar med att jag sover över hos Stina, utan Izabelle. Jaja, VASKAMANGÖRA? (Känt citat från Ana ifrån min prao)





Jag, Stina & Emelie hade det dock väldigt mysigt. Vi såg på desperate housewives, åt godis
och pratade en massa, precis som vanligt.

I övrigt:

Så känns allting väldigt bra. Jag har fått tillbaks mina nätter och sitter uppe till ungefär 4 nästan varje
natt. Jag har också svimmat för första gången i mitt liv.

Idag ska jag kolla på sktäckfilm med några vänner.

Glad Halloween!

/Hedda

Ibland på natten fylls jag bara med så mycket känslor att jag nästan tror att jag ska sprängas.
Känslorna snurrar runt i magen och vill liksom arbeta sig ut genom fingertopparna. Det är då det
är så skönt att spela musik. Jag kom nyss underfund med att alla känslor som liksom flyter upp på
kvällen, kanske beror på all fin musik man lyssnar på, just då. Sen så får man ut alla känslor genom
att spela musik, och så blir det som ett litet kretslopp, musikens kretslopp, kärlekens kretslopp. Det
är som att mitt humör präglas så oerhört på vilken musik jag för tillfället lyssnar på. Sen så har ju mina
handlingar i olika situationer, så mycket att göra med mitt förtillfälliga humör. Så man kan ju säga att
hela min personlighet liksom har att göra med musiken jag lyssnar på.

Och jag nästan vet att jag inte varit den jag idag är, om det inte varit för musiken.





1. Musiken är blomman som lyser upp min värld.
2. Musiken är grässtrået som håller mig på hög nivå, och gör mig lite uppsnärjd i det blå.


Sen så är jag bara för oerhört glad över att den sjukdom som verkligen dragit ner
min ork under så lång tid, är så gott som borta ifrån ork & host delen av mig, istället
har den fått min hals att värka, men OCH?

På återseénde

/Hedda - MUSIKNÖRDEN!

En obetydlig kod:

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/908747/heddasofia?claim=8ueucp43mm4">hedds</a>

HEJ! Det var länge sedan, och åh, så jag saknat er! :)

Egentligen förstår jag inte riktigt vad det är jag gör här, jag borde just nu
befinna mig vid mitt skrivbord och plugga inför provet jag har imorgon, men ack,
så tråkigt livet vore om man jämt gjorde som man borde. Sen så kan jag allting någorlunda,
såatteh, ja.

Har inte så mycket att säga egentligen, förutom att jag nu lyssnar på Black eyed peas,
och ni som känner mig vet att det inte riktigt är min musiksmak, om man säger som så.
Men "Where is the love" får en att tänka på sådana fina gamla minnen. "Let's Get retarded"
är också lite rolig att lyssna på, även om det egentligen bara är refrängen jag gillar. Mest för att
jag själv skulle vilja bli lite retard ibland. Kanske inte så speciellt ordagrant, eller fullt ut för den
delen heller. Men det känns som att de med någon form av skada, har lättare för att se allting
på ett lättare sätt. Inte se så djupt på allting, och ta dagen lite som den kommer. Något som jag
själv försöker ta efter. Sen så försöker jag skippa, eh, dräggeldelen osv.

På tal om känslomässigt
störda så läser jag en bok om just detta. Boken handlar om en kvinna som undervisar barn med
störningen som jag nyss beskrivde, och ibland känner jag jag bara sådan ömhet för dessa barn.
Sen så funderar jag också kring om t.ex. autiska barn just fått den störning de har, som en slags
skydds mekanism. För att de varit med om så mycket hemskt, så att de mer eller mindre stänger
av sig ifrån verkligheten för att slippa lida mer. Jag förstår att detta kanske inte gäller alla fall, men
några av de skörare, iallafall, kanske, möjligtvis....




Men jag tror det har och göra med inställning. Och för att få en sådan behöver man inte ha någon form
av störning. Ibland kan det nog vara bra att bli lite bländad av solen.


Skönt det var att skriva av sig lite. Jag ska nog återkomma lite oftare.


/Hedda